Förhistorien

Människor har vistats i och bott i Kyrkås under mycket lång tid. Områdets förhistoria sträcker
sig åtminstone tillbaka till Vikingatid – troligen ännu mycket längre.


Fångstgropar

Till de vanligaste fornlämningarna hör fångstgropar – stora, grävda gropar, som ibland
försetts med invändiga vässade träspjut och sedan övertäckts. Det var viktigt att de inte
upptäckas av djuren som gick i närheten av dem! Det var framförallt älg som jagades på
detta sätt. Fångstgroparna placerades i snillrika system längs de stråk där älgen naturligt
rörde sig. På så vis kunde man fälla mängder av djur under vissa tider på året.
Fångstgroparnas äldsta dateringar i Jämtland-Härjedalen går tillbaka till stenålder. De
användes dock ända fram till 1800-talets mitt, då de förbjöds. De flesta av de daterade
fångstgroparna i regionen kommer från medeltid och senare.

 

Myrmalm och järnframställning
I Kyrkås förekommer rikligt med rostutfällningar efter myrmalm. Myrmalm började användas
för framställning av järn under järnåldern (ca. 500 f. Kr-1060 e. Kr.). I Kyrkås har man också
funnit lämningar efter järnframställning. De kan vara medeltida eller äldre.
Järnframställningen i Jämtland ledde bland annat till framväxten av ett samhälle som liknade
den yngre järnålderns samhällen i södra Skandinavien, från 400-talet och framåt. Fram till
dess hade man i hög utsträckning försörjt sig på liknande sätt som under stenåldern, med
jakt och fiske. Med järnet uppstod helt andra möjligheter för att bruka jorden. Fler
människor blev bönder – och en del blev mäktiga genom byteshandel med järn.
Järnet var dessutom en förutsättning för att man skulle börja använda sig av hästen som
riddjur och för framställning av effektiva hantverksredskap och vapen. Med denna metall
skapades så en ny typ av krigsmakt, med kontroll över större landområden och fler
människor.

 

Gravhögar från yngre järnålder intill Kyrkås gamla kyrka
I direkt anslutning till den gamla kyrkan i Kyrkås finns idag några gravhögar från vikingatid.
Det är möjligt att fler gravar döljer sig under markytan, i form av flatmarksgravar eller
bortodlade gravhögar. Det var vanligt att de tidigmedeltida kyrkorna restes intill äldre,
vikingatida gravfält.

I ett pågående forskningsprojekt vid Jamti söker man nu efter lämningar efter vikingatida
gårdsbebyggelse i närheten av den gamla kyrkan och gravfältet. Om det dessutom en gång
stått en äldre, tidigmedeltida kyrka på platsen för den nuvarande kyrkan från 1540-tal
återstår för framtiden att undersöka!

 

Kyrkåstäcket
Kyrkås är särskilt känt för det så kallade Kyrkåstäcket. Det är en vävd textil som daterats till
vikingatid (ca 900-1100). Vid sidan av Överhogdalsbonaden och Revsundslisten, som även de
är från regionen, tillhör Kyrkåstäcket de allra äldsta, bevarade textilierna i Skandinavien.
Vävnaden har förmodligen brukats som ett altarförhänge i en kyrka. De vävda bilderna
vittnar om en länge sedan svunnen föreställningsvärld, på gränsen mellan förkristen och
kristen tid.
Kyrkåstäcket blev rikskänt efter det att forskaren, samlaren och konstnären Nils Månsson
Mandelgren 1869 kom över det under en insamlingsresa genom Dalarna, Härjedalen och
Jämtland. Den 11 juli 1869, mitt i slåtterarbetet i skog och på myrar, besökte Mandelgren
Pehr Jonsson i ett sannolikt ganska folktomt Lungre. Under ett besök i nya kyrkans torn
noterade han:
”En brokadväfnad 2 alnar 10 tum, 1aln 12 tum varpen vitt linne och islagen ylle, så att
ornaterna voro vita och röda (…) låg som trasa i en korg, fans ej uti inventarium.”
Inte långt därefter hamnade Kyrkåstäcket på Nordiska museet i Stockholm. Därifrån har det
sedan utlånats till Jamtli i Östersund, där det kan betraktas vid sidan om den ännu äldre
Revsundslisten från Revsund och Överhogdalsbonaden från Överhogdal.

 

Kristnandet
Kristnandet av Skandinavien tog flera hundra år. Skandinaverna fick under längre resor till
kristna områden i Europa tidigt kontakt med Kristendomen, kanske redan under 500-talet.
Så småningom sände de kristna maktcentren dessutom missionärer till Skandinavien. En av
de mest kända missionärerna är Ansgar, som kom till Birka i Mälardalen vid mitten av 800-
talet. Redan vid den tiden kan vi utifrån historiska källor anta att fanns individer i
Skandinavien som låtit sig kristnas.
De skandinaviska länderna antar Kristendomen som officiell religion under perioden sent
900-tal till sent 1000-tal. För Jämtlands del antas detta ha skett något senare än i södra
Skandinavien. På Frösön står värdens nordligaste och Jämtlands enda bevarade runsten. Den

omnämner att Östman, Gudfasts son, lät resa stenen och kristna Jämtland. Stenen har
daterats till 1000-talets mitt. Det finns dock tecken som tyder på att delar av den
Jämtländska befolkningen redan vid den tiden varit kristna sedan en tid tillbaka.

Den äldsta stående kyrkan i Kyrkås
Den äldsta nu stående kyrkan i Kyrkås är daterad till 1540-tal. Den uppfördes efter
reformationen – möjligen som ett led i övergången från medeltida katolsk- till protestantisk
tro. Intressant nog finns det tecken på att det funnits en ännu äldre, medeltida kyrka i
Kyrkås. Det antyds bland annat av att delar av 1500-talskyrkans takstol är från 1300-talets
mitt. Dessa delar har alltså tillhört en äldre byggnad, och det är inte otänkbart att denna
byggnad varit just en äldre kyrka. Om en sådan kyrka stått på samma plats som sin
efterträdare, eller på en annan plats i Kyrkås återstår för framtiden att visa.

 

En tidigmedeltida kyrka i Kyrkås?
Kyrkåstäcket dateras till tidig kristen tid, ca 900-1100. Det har tolkats som ett altarförhänge,
ett så kallat antependium. Det är inte otänkbart att det brukats i en medeltida kyrka på
platsen. Att delar av takstolen i 1500-talskyrkan daterats till 1300-tal antyder att en
föregångare till denna kyrka åtminstone skulle ha uppförts under 1300-tal. Ifall Kykåstäcket
tillverkats för en kyrka i trakten, bör denna kyrka dock ha rests under den allra tidigaste
kristna tiden i Jämtland. Om så varit fallet vet vi ännu inte.
En äldre, medeltida kyrka kan mycket väl ha stått på samma plats som den nuvarande 1500-
talskyrkan. Det kan dock inte uteslutas att den stått någon annanstans, till exempel på
nuvarande Busvebacken. Busvebackens ås ligger som ett naturligt nav i ett minst tusen år
gammalt vägsystem, som binder ihop de utspridda byarna Brynje-Bringåsen- Lungre-
Kyrkbyn-Kläppe och Skjör. Det hade varit ett perfekt läge för en medeltida kyrka.
Den naturliga utfarten från detta Hjällsjöås, mot de centraljämtska rikare socknarna, gick för
tusen år sedan över Brynje till Brunflokyrkan med sin Kastal och sedan vidare väster om
Brunfloviken till socknarna Marieby, Sunne, Norderön och västerut mot den dåvarande
nordiska centralorten i Tröndelag. Åt andra hållet fortsatte samma led över Lit och upp emot
Hammerdal.
Spännande nog finns det också skriftliga källor som antyder att en äldre kyrka faktiskt kan ha
stått på nuvarande Busvebacken. I sin Beskrifning öfver Jemtland från 1775 skriver Abr.
Hulphers att: ”(…) lemningar efter ett gammalt kapell eller kyrkobyggnad varit synlig 1/8 mil i
öster från gamla kyrkan", vilket motsvarar just Busvebacken. Av några sådana lämningar syns
i dag inte ett spår. Men att det funnits en äldre kyrka på orten antyds även av en A J
Hansson. 1885 skriver han om Bosvedbacken och en gammal kyrksägen som säger att man i
den äldsta, kristna tiden försökte bygga en kyrka just där.

Sägnen om en tidigmedeltida kyrka på Busvebacken
1885 skriver en A. J. Hansson följande om Busvebacken och den sägen som säger att man i
tidig kristen tid försökt resa en kyrka där:
(…) Bosvedbacken, var ett gammalt ödesböle och omnämnes som sådant i gamla
handlingar sedan år 1440. En gammal saga berättar, att härstädes i den första
kristna tiden skulle byggas en kyrka men under arbetet dermed, blef om nätterna
nedrifvet hvad som byggdes om dagarna. Denna ogerning tillskrefs "vättarne"
eller "råen". Deraf slöt det vidskepliga folket, att det ej var "råens'' vilja, att
kyrkan skulle uppföras på denna plats. För att nu utröna, hvarest rätta stället för
kyrkobyggnaden vore att finna, betslades 2ne otämjda unghästar och spändes
för ett lass, bestående af 3ne timmerstockar; på det ställe hvarest hästarne
stannade med lasset skulle, enligt den tidens vantro, kyrkan få stå i fred; dessa
hästar stannade med sitt lass 1/8 mil i vester om Bosvedbacken, hvarest då
uppfördes den ännu qvarstående Kyrkås gamla kyrka.

©2023 by Thyme. Proudly created with Wix.com